Strax före klockan tre på eftermiddagen den 20 augusti 1809 förvandlades Ratan till ett slagfält. Våg efter våg av ryska soldater strömmade ner mot stranden där de möttes av artillerield från den svenska expeditionskåren som seglat upp från Roslagen med 120 fartyg och 10.000 man. I hamnen låg kanonsluparna sida vid sida och batteriet med sju kanoner på ledskär och ytterligare två på Rataskär gav fyr in mot byn. I över fyra timmar fortsatte striderna, men framemot åttatiden på kvällen insåg den ryska befälhavaren general Nikolaj Kamenskij det hopplösa i situationen och beordrade reträtt.
Kamenskijs situation var kritisk. De senaste dagarnas strider hade tagit hårt på manskapets krafter. Kamenskij anade dock den svenske befälhavaren Gustaf Wachtmeisters osäkerhet, så när han sammankallade ett möte samma kväll utfärdades ett hot: Om inte de svenska trupperna inskeppades och flottan lämnade Bottenviken skulle han anfalla på nytt. Kamenskij skulle sätta in hela sitt artilleri som var på väg till Ratan från Umeå. Redan klockan elva på förmiddagen den 21 augusti var embarkeringen avslutad. Den 17 september undertecknades fredsavtalet i Fredrikshamn med resultat att Sverige förlorade Finland till Ryssland.